" UI PA-LIKE NAMAN NG STATUS KO."
" UI PA-LIKE NAMAN! PROJECT NAMEN.. SIGE NAA.."
" UI TIGNAN MO DP KO, CUTE NO? I-LIKE MO NAMAN."
" LIKE KO YUNG DP MO. I-LIKE MO RIN DP KO. DALII."
"PA-LIKE NG PICS. T.Y."
" PALIKE PO PLEAAASEEE!!! .." (AFTER 2 MINUTES, KAGROUP NAMAN YUNG MAGPAPALIKE).
"KUYA PA-LIKE PO... REQUIREMENT LANG PO PARA SA ISANG SUBJECT."
WORSE:
"KUYA PWEDE FAVOR? PA-LIKE NAMAN NITO (GIVES THE FIRST LINK)... THEN ITO (GIVES THE 2ND LINK)... [sometimes]... TAPOS PAG NA-LIKE NIYO NA, ITO NAMAN... BLAHBLAHBLAH..."
WORST:
"[tulad rin ng worse pero may pahabol]... TAPOS AFTER MONG I-LIKE, PAKI-SHARE NAMAN SA IBA...PLEEEAASSSEEE .... THAAAAANKSSS.. "
wth!
BOTTOMLINE:
ANONG USE NG LIKE BUTTON KUNG ISA-SUGGEST MO LANG RIN NAMAN NA I-LIKE NG IBA YUNG PIC, DP, STATUS, ETC. MO? okay pa sana kung sinuggest mo nga yung item... BUT TO BADGER AND ANNOY A PERSON JUST TO LIKE YOUR SHIT IS SOMETING IRRITATING.
Nakakirita yung mga vain na sobrang magsesend pa ng personal/instant messages sa buong friendlist niya para lang i-like yung lintik at jejeng picture. Nakakabwisit yung MGA PAPANSIN AT TODO EFFORT SA PAG-POSE SA MGA PICS NILA AT IPAPA-LIKE SA IBA... HINDI NAMAN KALIKE-LIKE. (disclaimer: VAIN AKO AT TIMES PERO ALAM KO ANG LIMITATIONS NG AKING VANITY.. AND TAKE NOTE... HINDI AKO NAGPAPA-LIKE NG PICS. EW.)
NAKAKAWASAK NG SOCIAL NETWORKING LIFE YUNG MGA PROFESSOR/TEACHER/ INSTRUCTORS NA NAGPAPAGAWA NG MUSIC VIDEO/ COLLAGE/ VIRTUAL ASSIGNMENTS, ETC SA MGA ESTUDYANTE NILA AT PA-KONTESAN SA PARAMIHAN NG LIKES!!! Sobrang nakakairita! Lumubog na sa lupa ang hindi pa naka-encounter ng mga katagang, " UI PA-LIKE NAMAN! PROJECT KASE NAMEN... blah blah blah.."
Tolerable pa yung effort ng ISANG student sa paghingi ng tulong sa mga friends nila para sa project , etc na yan. BUT.. Imagine kung group project yan... at friends mo lahat ng members ng group na yan.. at ni-like mo na yung item.. at yung isa pang ka-group magppm.. magpapalike.. then yung isa pa.. at yung isa pa... EH NA-LIKE MO NA NGA EHHH... UNLIMITED LIKE? O.O WTF..
I know sinasabe mo ngayon na, "hindi naman nila kasalanan na hindi nila alam na na-like mo na," ANG KINAIIRITA KO LANG EH ANONG LESSON ANG MATUTUTUNAN NG MGA ESTUDYANTE SA PAGPAPALIKE NG GINAWA NILANG PROJECT? SANA NAMAN.. BAGO MAGBIGAY NG MGA GANYANG PROJECT YUNG MGA TEACHERS EH ISIPIN MUNA NILA KUNG MAY BENEFITS YUNG PAGPAPA-LIKE NA GAGAWIN NG MGA ESTUDYANTE... Pano kung walang computer or internet yung isang ka-group? Lalabas pa para magrent sa pc shop? Hassle. Madaming distraction sa networld. tsss.. ISIP! ISIP!! Hindi rin objective yung goal na magkaron ng pinakamaraming likes.. EH PANO KUNG SUPER FRIENDLY YUNG STUDENT PERO PANGIT YUNG WORK NIYA? PANO KUNG ONTI LANG FRIENDS NUNG IBA? OH GAWD...
Last. For me, there're a lot of times that the essence of a thing simply vanishes as time and popularity go on. We are always fascinated by the uses of things that sometimes we tend to forget the limits of their use. 'LIKE BUTTONS' are supposed to be buttons to be clicked when one is amazed, fascinated, happy etc about a link, page, status, or a picture -- a button to be clicked when one really, consciously and willingly liked it. It sounds absurd to like a thing which in reality you didn't like... or in reality you didn't care at all... uninterested... or we can say that you just liked it because he's your friend, or because it's his project, or because it's a requirement... Hell cares for whatever reason! Good thing that no professor of mine has asked those things yet... SO FAR...
Because if one would dare to ask us to ask people to like something in facebook, I wouldn't hesitate to stand and prove the integrity of what I've said. In the first place, who would want to cause the irritation of others?
-Pablo Juan